alicethea.blogg.se

Yoga

 Det är bra grejer. Det har yogats - inget handstående men #yogaeverydamnday (i princip i någon form -typ)!

 

Vädret har ju sammanfattningsvis inte varit med oss. Jag tycker vi har varit tappra och tålmodiga. Syftet är ju uppnått; vi har varit med varandra och haft tiden på vår sida. Vi har ätit mexikanskt, vi har pratat lite, vi har sett kulturen (mer och mindre upplagd) och vi har badat i ett annat världshav.    

 

Nu ska jag peppra upp alla bilder sen vi kom till Ahau i Tulum och sen packa. Förhoppningsvis hinner jag ta en Juice i solen innan taxin rullar upp på den finkorniga uppfarten. 

 

Nu kommer vi hem med lite värme!

 

Gabriel. Det vi trodde skulle vara en halvtaskig turistproppad tur till Coba via en Cenote och en fejkad Mayaby - visade sig vara en överjordisk Cenoteupplevelse. Gabriel råkade vara en örtmedicindjungelgeorgeschaman-guide. Barfota visade han oss vad man kan äta, vad man inte ska torka sig med och hur man gjorde bubbelgum. Myter bakom växter. Helande, renande effekter. Vid första torra cenoten blir vi rituellt renade och får veta att under vattnet finns helvetet enlig Maya. Dem som offrades (vid Chichen Itzas stora cenote) var mest barn berättar Gabbo. Jag översätter och möts av fyra stora ögon. Vi tittar på fjärilar. Vi får veta vilka dem är och hur dem lever. När vi skall ner i den första cenoten är tjejerna ytterst tveksamma till hur djupt det är. Det är vansinnigt klart vatten och ögat vägrar tro att det är så djupt som det är. Efter en svalkande simtur innfinner sig modet och bomben bryter ytspänningen. Borta är tankar på helvetet och barnskelett. Vår fjärde cenote var en grotta och den var tydligen inget för klaustrofobiska. Katastroftankarna rusar. "Mother gonna put all of her fears into you" Pink Floyd susar i mina öron medan tjejerna räcker upp sina händer och vill med in i grottan. Okej. Gabriel lyser med sin lilla ficklampa (eller är det hans inre?) och jag tänker att jag ska vara först och närmast. Jag simmar med Alice på ryggen med en halvmeter upp till kalkstenstaket. Det enda jag vet, förutom att jag tycker att det är fruktansvärt läskigt att bada i sjöar, är att jag ska följa ficklampans smala ljus och Gabbos lugna instruktioner. Fötterna når tillslut mjuk botten och det är superkall. Alice lossar greppet runt min hals medan vi får en förklaring i stalaktiter och stalagmiter. Ficklampan lyser upp insidan av cenoten och stannar på fladdermusen rakt ovanför oss. Plötsligt känner vi av hur dem flyger runt oss. Han frågar om Alice vill se deras bo men hon avstår. Halvt strypt kastar jag av mig Alice när vi ser ljuset i öpningen. Jag känner mig som en skräddare som simmar på ytan efter den viktminskningen. Uppe får vi var sitt nylagat Mayatuggummi - med träsmak. Två cenotes till och sen bär det iväg i minibussen - med blöta byxor - fyllda av kunskap och upplevelsen.

Mayabyn var ett väntat katastrofstopp. Som tur var vart det ett snabbt besök. Hade vi stannat en halvtimme innan "byn" hade vi kunnat sett en genuin mayaby. I vår lilla grupp har vi, förutom tre spanjorer, ett fantastiskt par från Minesota. Dem hade med lätthet tagit Alice till barnbarn. 

Coba, tillsammans med dem sista solstrålarna. Ännu en fantastisk guide som inte var större än en parfymflaska. Hon hade humor, kunskap och hon var direkt. Från den första pyramiden till den sista kunde man ta en cykeltaxi (men jag hade gjort av med alla pengar på mandala och ett örhänge vid cenoteområdet från ett par som cyklat från Chile och uppåt under åtta år). Guiden erbjuder högljut skjuts i hennes cykeltaxi to the mayan princesses! Tveksamt tar dem erbjudandet och försvinner i djungeln. När vi inte hunnit ikapp dem på (jag säger en kvart Hans säger fem minuter) på ett tag börjar jag springa mig genom dem vandrande turisterna. När jag kommer fram sitter dem och dricker vatten med guiden och blickar upp mot pyramiden. Den högsta - den sista man får bestiga. Det sägs att den också skall stängas i mars. Jag hinner knappt hämta andan innan vi är på väg upp. Jag får skrika vänta. Jag tar två andetag och ett foto from where i stand. Upp rusar dem - mina apbarn. Jag klättrar i form av ett skyddsnät längst ner och tänker åter Pink Floyd. Jag vet ju hur känslan är att blicka ut över ändlös djungel. Det är värt det. Ned är värst och Alice insisterar halvvägs att hon inte ska behöva backa som en bäbis. STOP. Diskussioner. Blickar. Fantastiskt foto. Hon är söt när hon är arg. Nere pinkar Alice vid foten av templet och vi tar en näve gummibjörnar. Vi har fortfarande inte råd med nån cykeltaxi men vi får prata med Minesotafolket medan vi tar oss tillbaka, relativt ensamma, genom mayamark. Natten  han håller hårt i ratten. När vi kommer tillbaka till Playa del Carmen har dem stängt av partygatan och vi får gå förbi nattclubbarna - den där Thea är övertygat om att dem dricker mjölk bland annat. Ingen orkar gå ut och äta middag så vi äter popcorn och kollar på spansk barn-tv innan vi somnar ovaggat.

Den femte avenyn har tagit sina millimetrar av våra flippflopps och vi skall harva på ytterligare tre kvällar innan vi åker till Tulum. Där.. där skall vi vara kulturella. Där skall vi bada som galningar. Där hoppas jag vi slipper plocka skräp. Förstår inte hur (det är lika illa på många stränder jag sett i världen) någon så beroende av turism inte förstår vikten av att kunna sprätta med tårna utan rädsla av att kliva på en kapsyl eller dylikt. Boracay har tagit tag i det genom att införa konsumtionsförbud på stranden - förhoppningsvis är den kapsylfri om några decenium. Plashelvetet får vi nog lägga på rätt plats överallt. Läste något om ett bildäck, en tv och övriga ting som flyter i land på en obebodd ö i Stilla havet. I Futurum solar vi på plaststränder, som malts som korall, i söder och fryser så in i bängen hemma i norr. Hans är lyrisk över att den globala uppvärmningen kommer tas om hand av universum - men främst för att han har rätt. Konsensus: lägg plasten i rätt kontainer när du är klar med den. Påverka där det gör skillnad och du har möjlighet. I övrigt höll jag på att göra en Fabio (http://www.youtube.com/watch?v=U8PgcCe3P_c  - eller kolla upp High Chaparall säsong 1 episod 3) med en pelikan då jag var på väg ut i plurret med tjejerna. Hans tyckte det var högst roande. Vi har köpt tennisutrustning för att sysselsätta oss då vi hittade en galen rea (jo allt är fortfarande dyrrt här i Mehico). Just nu spelar tjejerna tennis och har rave på stranden medan kvällen besegrar dagen. Så Pelikaner kan flyga lågt. Thea hanterar choklad som Alice hanterar glass. Husägare vid karaibiska ständer behöver också studsmattor. Kaktusar är stora och Hans är åter full av skit (inte levererar löst). 

Gårdagens stora glädjeämne var nyheterna hemifrån Sverige att Yrkeshögskolemyndigheten beviljat ansökan om att få köra en ny utbildningsomgång i Härnösand. Detta firades med en promenad till det anrika Mc Doo där tjejerna beställde in Happy meal med tillhörande leksak i form av Fury´s. Eftersom det endast finns 2 sorter kvar i lagret så fick det bli tvillingar, men det spelar ingen roll. Besöket avslutades sedan med glassar. På väg hem från den gyllene bågen gjorde sig den av Hans dagen innan förtärda 370g hamburgaren påmind och något som kändes harmlöst renderade i magsjuka vilket i skrivande stund fortfarande håller i sig.

 

I övrigt är allt mer eller mindre som vanligt. Vi velar fortfarande om utflykter eftersom det kostar en mindre förmögenhet. De kulturella sevärdheter vi tänkt besöka ligger närmare Tulum dit vi ändå ska om några dagar så vi avvaktar med utflykterna tills dess. Det har också blivit något kallare just nu vilket innebär långärmat och byxor om kvällarna men det är inte så att jag klagar. Man slipper ju den förbannade svetten iaf!

 

 

 

Idag har vi gått bort till villaområdet och badat. Köpt kokos på torget och bidragit till plastöarna i världshaven genom att köpa plastskitleksaker i Happy Meal. Förklara hur snäckor blir till är komplicerat.

Frukost på balkongen - med en stor kanna kaffe bara för mig. Den behövdes eftersom madrassen här är hård. Hård som.. Hans vill likna den vid ett folieark på klinkergolvet, men det är att gå till överdrift. Jag är övertygad att jag sovit bättre på stranden med backpackluffarna och ett liggunderlag. Billigare. Thea har träffat Johan idag. Elva år från Sverige. Hon tog på sig finklänningen för att gå och hälsa på honom - lillhjärtat. Dagens kodakmoment passerade Hans ikväll på femte avenyn. En mexikansk flicka, med en mamma och en lillasyster, samlar burkar. Hon passerar Thea och tittar upp och ler. Jag förstår att hon måste se ut som en ängel i hennes ögon med den vita klänningen och håret. Vi ger henne en burk och sedan när vi hittat det enda vi har i pesos-väg springer jag ikapp mamman. Hon klämmer min hand och lyser av tacksamhet för småskräpet. Flickan hade en kavat gång och var verkligen glad. Alice tyckte det var den sötaste flicka hon sett. Traditionellt och fint klädda. Vackra. Inget tiggande bara tacksamhet och glädje - beundransvärt - avundsvärt. 

 

 

Tjejerna träffade en kompis idag också. Betsy från London. Intressant att dem som är från London inte säger att dem är från England. Thea kom springandes och undrade hur man sa "kan du prata svenska" - chansen finns ju. Betsy, Alice och Thea skumpade runt i vattnet medan vi åt gucca på Canibal royal. Imorgon byter vi hotell och hoppas att vi inte byter ner oss. Riviera del Sol har varit väldigt bra och vi har haft två dubbelsängar - men dem obligatoriska hårda kuddj*vlarna förståss. Det ska tydligen vara sunwing resort för att det ska funka på den punkten. Nästa resa tar jag med en kudde (förutsatt att det inte blir en ryggsäcksresa). Hans har lärt sig att jordgubb heter fresa. Jag har klurat ut hur man viker en svan av handdukar och att sådana gör tjejerna på bra humör. Alice har konstaterat att hon inte kommer leva 2314. Thea berättade idag att hon tycker att det är trevligare att vara där det är mycket folk så att man kan umgås och prata mycket. Tydligen en bra rull på det äpplet då det lämnade trädet.

 

 

Frukostkaffe vid poolkanten tillsammans med fantastiska färger - och sol.

Bpm-festivalen gör att stranden nedanför hotellet är packad i dubbel bemärkelse. Så vi gick och gick. Vi och Los Rochas. Efter alla hotell, och innan alla hotell, hittade vi en strandremsa där vi var relativt ensamma. Jättehärligt tills Alice behövde gå på toa. Tillbaka hemma vid poolen skaffar tjejerna en kompis vars mamma bara pratar spanska och vars pappa pratar tyska, spanska och poquito inglés. Barnen kommunicerade bättre än vi vuxna. Hans åt igår en pizza från del mar och jag är förvånad att vi inte haft ett koppel av katter efter oss idag (ja det luktade kattmat även dagen efter). Vi har lämnat in första tvätten idag - 5:- kg vikt och paketerat. I love it.

 

 

Välja att se eller att inte se? Strandpromenad med den obligatoriska plastpåsen. Jag inspirerar - lokalbefolkningen - hjälper mig plocka plast. Jag och fackmännen går bitvis sida vid sida. Jag med en plastpåse dem med en sopsäck. Mitt val deras arbete. Fem mexikanska män hänger vid en båt. En börjar plocka massor i min påse och jag måste ursäkta mig för att hinna med familjen. Vissa fångar den perfekta platsen för sin nya profilbild. Karibien - utan korkar och kammar. Vi tittar på Pelikanerna som störtdyker bland vågor och surfare.

I timmar går vi längs stranden genom villaområden via Mayamark. Thea guidar genom stenhögarna. 

Vid plazan får vi en hisnande föreställning vid, vad jag trodde var, flaggstången. Detta efter att Thea återfunnits efter ett par pulshöjda minuter då hon förflyttat sig från gatan till torget. Jag skall kolla vad det var för ritual när vi kommer till hotellet. Vi hoppas att det var någon form av solritual. Strömmen och varmvattnet är tillbaka. Dios mios ave Maria dagen avslutas med en dusch.

Tillbaka på hotellet efter att Thea unnat sig ett fiskspa (100kr för 15 min!!) Visar det sig att hela transformatorn är väck. Vi kanske får ström i kväll men inget varmvatten - men kallvatten finns så vi kan bersa. Jo jag har köpt en jättebra väska som jag behöver. Hepp!

Karibiska havet var vilt idag. Himlen var närvarande. Avvaktande. Kunde inte bestämma sig.

Pooltjejer. Stortjejer.

Killarna med aporna hade idag med sig en tigerunge. Ja sorgligt blev sorgligare. En tiger. Undra om farfar kan passa en tiger när han blir pensionär (tiger dundrade förbi hund på listan).. 

Diverse skavsår drar sig hemåt på Avenida 5. Vips har Thea en tvättbjörnsunge på axeln och jag orkar inte vara pretentiös. Dessutom har dem ju fantastiska små händer raccoonarna. 

Nu ska vi försöka se en film för att hålla oss vakna. Jag funderar på om det var en baby-tiger som han sa. Den hade inga ränder. Imorn vill vi inte vänta på att frukosten ska öppna - thats not us liksom.

I morgon ska vi titta på varandra i dagsljus - Carmen och jag.

Köste på oss Premiumclass och hoppas skumpan lugnar nerverna. Kostymnissarna ska få se på Gypsy. Comfort är väl ledordet?